Den omtalade och kontroversiella amningen måste jag bara berätta min version om. Det här är givetvis mina erfarenheter och upplevelser kring amning och kanske fungerar på ett helt annat sätt för någon annan. Innan Jacob kom tänkte jag att det här kommer jag att fixa och ville klara. Det får väl bli lite sårigt men jag ska få det att fungera för det skulle ju vara så lätt och smidigt att alltid ha maten med sig.
Vad hände sedan då?
När Jacob väl var född började det hela som det ska göra. Han började suga direkt när han blev lagd på bröstet och höll på i nästan en timme. Bebisen får ju då i sig råmjölk eftersom bröstmjölken inte har börjat producerats än. Men redan första dygnet på BB märktes att han inte blev riktigt nöjd. Han ville och skulle (enligt barnmorskorna) suga nästan hela tiden och det gick ju inte eftersom det bara blev sårigare och sårigare för varje gång. Mjölken hade ju fortfarande inte runnit till och han fick ju mer eller mindre kämpa för ingenting. Tredje dygnet fick han äntligen lite ersättning av en sköterska. Fjärde dagen på BB kom en barnmorska med något som kallas för amningsnapp. Jag hade inte hört eller läst något om en sådan tidigare. Vid det laget blödde det rejält från ena bröstvårtan och den andra var väldigt sårig. Amningsnappen hjälpte något för att det skulle läka men jag hade fortfarande ingen mjölk. När det var dags för amning fick vi därför hjälpas åt. Så samtidigt som Jacob fick suga med hjälp av nappen och stimulera, fick Johan stå med en sond-spruta och ge honom lite belöning för sitt arbete. Helt plötsligt hade vi en go och glad bebis som blev nöjd och mätt!
Vi fortsatte med den här sortens amning när vi kommit hem. Amningsnapp som skydd och sond med ersättning vid sidan av. Mjölken rann till tillslut med hjälp av detta men det var två dagars heltidsjobb hemma innan vi fick till det. Nu kan vi helt och hållet gå över till bara amning, trodde vi. Vid amningstillfällena fick Jacob fortsatt kämpa för att bli nöjd. Oftast slutade det med att han somnade av utmattning men vaknade en stund senare och ville ha mer. Jag kom helt enkelt inte ur soffan och blev sittande i timmar då han ville äta. Därför fick han då och då en slurk ersättning vid sidan av för att bli nöjd och kunna somna bättre. Ju längre tiden har gått desto mer ersättning har han fått. Amningsnappen fick hänga med i nästan två månader eftersom jag trodde att Jacob inte klarade av att suga utan den. Men helt plötsligt råkade den ramla av i sängen och han högg tag och fortsatte äta utan den som om ingenting hade hänt. Sedan dess har vi inte använt nappen under de få amningstillfällena som blir. Just nu är det mest morgon- och kvällsamning. Visst har det varit mysiga stunder med Jacob att sitta och amma. Men om det har varit värt besväret vet jag fortfarande inte.
Problemet som vi nu står inför är att lägga ner amningen helt. Den har fungerat väldigt bra för att få Jacob att somna på kvällarna och somna om mitt i natten. Den senaste veckan har han ju sovit från 23-tiden till 8 på morgonen, vilket vi håller alla tummar och tår för att han ska fortsätta med. Vi får helt enkelt försöka få honom att somna på annat vis kvällarna framöver. Det är tyvärr väldigt bekvämt att lägga sig själv med honom vid sig och halvsova medan han somnar istället för att gå runt och vagga. Vi behöver egentligen inte skynda på med detta om det inte vore för min knäoperation som jag äntligen fått tid till. För min del hade det varit skönt om brösten inte är stenhårda på morgonen när jag ska åka till operationen och ligga på bordet och läcka under tiden.
Fortsättning följer...
