Semester!

Johan har gått på lite föräldraledigt han också så nu är vi hemma alla tre och myser i tre veckor. Uppdateringarna här kommer säkert att bli väldigt sporadiskt nu under sommaren. Dels för att vi gärna lägger tid på annat och dels för att jag lämnade in min jobbdator till Änglagårdsskolan förra veckan. Så nu får det bli ett inlägg från mobilen som inte alls fungerar på samma sätt.
Vi har inga direkta planer utan tar dagarna som de kommer och hittar på något utefter väderlek. På kvällarna finns ju än så länge oftast en EM-match eller två att titta på. Förhoppningsvis kommer vi ut en sväng med båten också.  Håller tummarna för att lilleman inte har ärvt pappas sjösjuka😉

Tack och hej, leverpastej!

Igår gästade vi Änglagårdsskolans skolavslutning och sa hej då till mina härliga kollegor där. En fantastisk fin blomma fick åka med hem tillsammans med en bråkdel av alla mina övriga pinaler som man samlar på sig som lärare. Det blir helt enkelt en tur till nästa vecka för att hämta resten av grejerna. Det har nog inte riktigt sjunkit in än att jag faktiskt ska lämna alla godingar där. Förhoppningsvis ses vi ändå!

Jacob fick lära sig både det ena och andra från den eminente Fredrik Landen. 

I veckan har jag kunnat se hur en liten vacker varelse har dykt upp i vår gräsmatta. Det var inget jag la märke till förra året när vi hade flyttat in utan den dök upp i år när jag inte har klippt riktigt så nära busken där den sitter. Nu undrar jag såklart vad det är eftersom den är så fin.

När orden inte räcker till...

Det var nu en vecka sedan jag besökte Nödingeskolan för att skriva på papper till mitt nya jobb. Ja, det blir Nödingeskolan igen, fast den här gången på lågstadiet. Spännande att få vara med de "små" och vara fröken Jennifer på riktigt! Men mitt besök blev inte riktigt som man tänkt det. Under tiden fick en kollega det ofattbara samtalet om att hennes son var försvunnen. Ingen kunde nog riktigt ta in vad som hände i den stunden. Det värsta kunde ju inte ha hänt för det händer ju inte.

Jag var kvar en stund för att ge Jacob mat i personalrummet medan det blev alltmer upprört och alla undrade när vi skulle få det lugnande beskedet om att de hittat honom. Istället kom det beskedet som ingen tror att de någonsin ska behöva uppleva. Han hade hittats och var inte vid liv.

Många tankar har gått till familjen den här veckan och försök att greppa det ofattbara har gjorts utan att det riktigt har hjälpt. Jag vet att gamla och nya kollegor har gjort och gör vad de kan för att finnas där och stötta hela familjen. Tankarna för mig även tillbaka till då det ofattbara drabbade mina släktingar som lever med saknaden varje dag! Ni är hjältar och helt underbara som visar att det går att leva med en så stor sorg. Tankar och kramar även till er!

Jag har inte riktigt firat mitt nya jobb då det inte alls infunnit sig någon fir-känsla. Samtidigt blir ju livet precis som vanligt för alla oss andra lite utanför den innersta kretsen. I det kan jag ändå känna en otrolig tacksamhet för att alla nära och kära är friska och krya och lever i allra högsta grad. Så krama varandra och passa på att gör det som gör er lyckliga och glada.

Passar på att bjuda på en gammal goding! Hjärtat blir alltid fullt med kärlek när man tittar på den här fantastiska lilla varelse.

Svåra beslut att fatta!

Att äta riktig mat är gott en stund, sedan börjar grimaserna komma! 

Veckan har inneburit en del funderande på framtiden. Dels hur jag och Johan ska dela på föräldraledigheten till hösten och senare även våren och en hel del andra beslut att fatta. När man väl börjar tänka märker man snabbt att man prioriterar helt andra saker i livet nu än vad man gjorde tidigare. Jag återkommer med mer info när alla beslut är fattade!

I veckan kunde jag även konstatera att det var tio år sedan som jag och mina kära klasskompisar tog studenten. Grattis till oss! Det har hänt en hel del sedan dess. Många barn har tillkommit i familjerna och en och annan utbildning har studerats och även en del olika jobb. Några har flyttat iväg långväga och som tur är kan man ha kontakt och ses då och då ändå! 

Den här snygga skylten stod mamma och pappa m fl och viftade med för tio år sedan.