Helt olik från sin storebror kom hon med en raketfart som vi knappt han uppfatta och förstå här hemma. Tisdag morgon gick jag ihop med grannen och lämnade de ”stora” på förskolan. Jag gick vidare och handlade lite till middagen. Eftersom det var en helt underbar dag i tisdags, la jag mig sedan på framsidan i lä och läste lite. Helt plötsligt kände jag att nu måste vattnet ha gått! Det hade egentligen inte satt igång några märkvärdiga värkar just då så jag ringde Johan vid 11-tiden och åt lite lunch. Vi fick information om att komma in för att få vattenavgången bekräftad. Vilken kändes jättekonstigt eftersom det nu hade varit uppenbart att så var fallet och värkarna hade kommit igång. Vi åkte ändå in efter att ha ringt runt och sett till att Jacob fick gå med grannen hem för att sedan bli hämtad av morfar. Vi kom in till avdelningen där jag skulle bli undersökt för vattenavgång, alltså inte på förlossningen. I väntrummet där ökade värkarna hela tiden men de var absolut inte regelbundna och gick att andas sig igenom. Men det jobbigaste var ju att det fortsatte att komma vatten och till slut var byxor och delar av tröjan genomvåta.
Jag började känna samma frustration som vid Jacobs förlossning om att det här kommer att ta evigheter och vi kommer säkert att bli hemskickade igen.
Väl inne och undersökt blir vi hemskickade eftersom värkarna inte är tillräckligt täta även om de ökat och vattnet hade gått. Hon tror ändå att vi endast kommer att hinna hem och vända men då har ni iallafall något att göra. Sagt och gjort, vi åker hem. Jag ville ändå passa på att byta kläder och duscha och äta något mer. Klockan är nu ungefär 15.30. Efter dusch och mat och lite duckande eftersom Jacob inte skulle få syn på oss därhemma, så åker vi tillbaka in vid 17-tiden. Värkarna är nu ganska mycket kraftigare men går att andas sig igenom. Vi kommer in till förlossningen och hinner ta några värkar och bli erbjudna lite fika. Helt plötsligt övergår värkarna i ett tryckande som jag aldrig upplevt. Någon vill ut! (Med Jacob kände jag inte krystvärkar eftersom EDA:n tog så bra) Allt gick väldigt fort och barnmorskan fick ställa ifrån sig kaffet och duka upp annat tillbehör och kalla in fler till rummet. 18.28 var hon ute! Helt otroligt att man kan vara med om två så helt olika förlossningar.
Den obligatoriska ”åka-hem-från-BB”-bilden. Redan dagen efter fick vi åka med pappa Johan hem, vilket var otroligt skönt eftersom vår BB-vistelse var en rätt jobbig historia förra gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar